söndag 22 november 2009

Någon ljuger om Vattenfall

I kvällens Agenda så fick vi en inblick i turerna kring Vattenfall. För alla blir det alltmer uppenbart att Maud Olofsson ljuger och försöker flytta fokus på andra. Att regeringen trots "kärnkrafts uppgörelsen" är djupt oenig om energipolitiken har nog inte undgått någon. När dessutom folkpartiets landsmöte beslutat om att satsa på kärnkraft rycker en regeringskris allt närmare. Folkpartiet försöker att profilera sig i den höger fåra som moderaterna lämnat öppen.
Jag drar mig dessutom till minnes att Maud Olofsson hade samma vinglande inställning till chefsbonusar i statliga företag. Det resulterade i att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg offentligt bestämde vad som gällde. En offentlig tillrätta visning av centerns partiledare och som vingklippte henne ordentligt.

Tråkigt var det att se Kalla fakta i TV 4 och deras granskning av Älvsby hus. Dessutom förvånande att folkpartiets gruppledare i landstinget Jens Sundström inte hunnit med sitt uppdrag som kvalitetsansvarig. Jag kan förstå att det kan vara svårt att hinna med att vara överallt, men inget uppdrag som man tar på sig och inte hinner med får drabba tredje person. Detta har helt klart skett i detta fallet.

lördag 21 november 2009

Veckans Fullmäktige

Kan inte annat än reflektera över det senaste Landstingsfullmäktige. Först av allt, jag är oerhört stolt att vi trots svårigheter att få ekonomin att gå ihop ändock har valt att fortsätta med att ge kulturarbetare Sveriges största kulturstipendie dessutom ett Heders och förtjänst och Idrotts stipendie. Att stipendiet har stor betydelse för enskilda kulturpersoner är om vittnat på många sätt. För dom allra flesta så gör stipendiet skillnad. Det blir också en festlig inramning vid varje tillfälle när utdelningen ska ske.
Jag har haft intrycket att alla politiker har varit stolta och glada över detta. Kan konstatera att så är inte fallet, upptäckte en förgrämd och insinuant kommentar på sociala mediet "twitter". Dessutom av en av de ledande oppositions politikerna i vårt län som tydligen inte kände samma glädje. Tråkigt men så kan det också vara i det offentliga rummet.

För det andra var det centerpartiets ledamot Gunnar Sehlberg, Kiruna som fullständigt föll ur ramen när vi skulle diskutera Regionala beredningens rapport. En beredning som han själv tillhör men inte alls medverkar i. Han har totalt missuppfattat och misskött sitt uppdrag så till den milda grad att han borde lämna det med omedelbar verkan. När dessutom Kurirens ledarskribent ömsom klandrar ömsom hyllar Sehlberg så upptäcker jag att även ledarskribenten missuppfattat politikens roll och uppgift. För att utveckla näringslivet i länet så krävs det att vi politiker skapar förutsättningar för detta. Det är just det som de resurser som Fullmäktige anvisar går till. Ledarskribenten har dessutom fel på de delar som han citerar Företagarna, vi som jobbar med frågorna och möter företag och företagare får ständigt höra att det behövs mer riskvilligt kapital. Därför har vi tagit initiativ att med offentliga medel skapa Sveriges största risk kapitalbolag.

För det tredje, skönt att dom som blockerat den angelägna satsningen på palliativ vård äntligen fick ge sig. Beslutet om reduktion av vårdplatser togs äntligen. Det var nödvändigt att rättvist fördela vårdplatserna över länet samt frgöra resurser för satsningen. En rättvisa som borgerliga politiker har svårt att förstå. Kan inte tolkas på annat sätt att orättvisa är signum för oppositionspolitiker i vårt Landsting.
Har dessutom svårt att förstå kritiken på att debatten skulle vara odemokratisk Frågan har diskuterats vi fyra tillfällen sammanlagt mer än tio timmar så nog har den debatterats alltid. Oppositionen har ju dessutom okynnes återremmiterat den vid ett par tillfällen samt vid ett tillfälle lämnat platserna för att sitta på läktaren. Att när en så viktig fråga diskuteras välja att sitta på läktaren är inte särskilt konstruktivt och moget.

Jag tror att det finns allt större anledning att väljare granskar vad deras politiker gör och hur dom tar ansvar för det förtroende som ges dom.

torsdag 12 november 2009

Norrlänningarna måste ha samma möjligheter som andra

Kammarkollegiets yttrande över de tre norrlandstingens ansökan om att få bilda Region Norrland är en sorglig läsning. De litar inte på sina egna experter, som gav gott stöd åt en regionbildning 2011. Experterna granskade våra ansökningar utifrån de krav som ställs i indelningslagen och Ansvarskommitténs kriterier och fann att de ”får anses uppfylla samtliga kriterier”.

Även kollegiet självt konstaterar att det sammantaget finns skäl som talar för de föreslagna regionbildningarna. Trots det väljer man att ge stöd åt det tysta moderata motståndet i regeringen genom att avstyrka vår ansökan. Ett motstånd som jag tycker är förvånande: På sikt kommer landstingen att ersättas av större och mer kraftfulla regionkommuner i hela landet. Det har regeringen klargjort redan i januari, och om detta borde därmed alla partier i riksdagen vara eniga.

I Norrland samarbetar vi på många områden, allt ifrån gemensamma satsningar på tågtrafik, till en stadigt ökande samverkan inom hälso- och sjukvården. Men man kommer inte hur långt som helst med enbart samverkan - där den som vill minst vanligtvis bestämmer.

Norrlänningarna måste få samma möjligheter som Skåne och Västra Götaland. Vi vill tala med en röst i Stockholm och Bryssel och stärka vår ställning i omvärlden. Det är nödvändigt för att klara jobb, välfärd och en långsiktigt hållbar utveckling.

En samlad norrländsk region står också stadigare i finanskrisens snålblåst och kan värna och utveckla hälso- och sjukvården bättre än vad dagens små landsting var för sig mäktar med.

Det omfattande förberedelsearbete vi redan gjort utgör en god grund för regionbildningen. Flera hundra politiker har deltagit i arbetsgrupper och offentliga möten för att diskutera hur vi ska kunna arbeta närmare norrlänningarna själva, bli starkare gentemot omvärlden och använda våra gemensamma resurser klokare än tidigare.

Men våra egna ansträngningar och vad vi själva vill räcker tydligen inte. Är inte det själva kärnan i regionfrågan – och samtidigt argumentet till varför en regionreform behövs?


PS Kammarkollegiegranskningen inför bildandet av regionkommunerna i Gotland och Halland vore intressant att studera DS

Nu får måttet vara rågat

Nu kommer nyhet på nyhet om allt märkliga turer kring vårt gemensamt ägda Vattellfall. Det verkar som att ledning och styrelse har tappat fotfästet i tillvaron. Det känns inte alls trovärdigt att ledningen inte har haft kontakt och fått godkännande av näringsminister Maud Olofsson. Jag tycker att det nu är nödvändigt med en ordentlig genomlysning av bolagets hela verksamhet.

Vattenfall är inte vilket bolag som helst. Det är det bolag som säkerställer trygga och säkra elleveranser. Det har dessutom en viktig uppgift i omställningen av vår gemensamma elproduktion till förnyelsebar produktion. Om inte regeringen nu griper in och ser till att
Lars G Josefsson får lämna bolaget så är det inget annat än en stor skandal.

Nej sluta prata Maud och agera NU!!