söndag 14 juli 2013

Finns det vilja till utveckling

Dom senaste månaderna har det varit mycket kring gruvnäringen i länet. Många har vi väl varit som följt den dramatiska utvecklingen kring Northland i Pajala kommun. Ett drama som fick en lösning till slut med nya finansiärer. Därmed kan gruvprojektet fortsätta i kommunen. 
Samtidigt pågår det i Älvsby kommun ett arbete med start av gruvverksamhet i Laver, ett arbete som hälsas med stor förväntan av många i kommunen inte minst kommunledningen. Det ger framtidshopp och framtidstro för många. Ett breddat och utvecklat näringsliv i dom bägge kommunerna ger möjligheter till långsiktig överlevnad.

Vi kan även följa dom utmaningar som finns i Kiruna och Gällivare kommuner. Utmaningar som innebär att samhället måste flytta på sig för att gruvbrytningen ska kunna fortsätta.
Oavsett om det gäller ny eller befintlig verksamhet så ställs den lokala politiken och lokala politiker på svåra utmaningar. Utmaningar som innebär att man ska fatta beslut som bär och håller på lång sikt. Dessutom är det lätt att det uppstår populistiska yttringar som piskar upp en opinion mot verksamheten.
Dessa är svåra att möta eftersom mycket av det som sägs av dessa saknar faktisk grund. Det är dessutom så att dom som företräder dessa populistiska åsikter aldrig själv behöver ta ansvar över resultatet av deras arbete. Ett ansvar som alltid ska och måste bäras av dom politiska ledningarna i respektive kommun. 
Det är inte ovanligt att den politiska oppositionen sällar sig till motståndargrupperingarna.
Allt för att försöka vinna lättvindiga röster i nästa val.

I allt detta känns det frustrerande att motståndet mot gruvbrytningen i Jokkmokks kommun utåt sett verkar så kraftfullt. För mig är det självklart att man måste få undersöka om fyndigheten är brytvärd skulle den vara det är det för mig lika självklart att den ska utvinnas. Inte minst nödvändigt för att en gruva i Jokkmokk skulle ge kommunen möjligheter till fortsatt överlevnad.
När jag nu sagt detta så är det lika självklart för mig att de miljöhänsyn som ska tas också ska göras även här. Men måste även hitta lösningar för olika maranvändare inte minst rennäringen i samförstånd med exploatören.
Finns det vilja till utveckling går det att lösa.
Den viljan måste finnas även i Jokkmokk.




söndag 7 juli 2013

Partiledare i Almedalen.

Efter att ha sett alla partiledartalen i Almedalen kan jag konstatera att det inte fanns så mycket gemensamt från alliansens företrädare. Det känns märkligt att dom som leder landet inte verkar ha någon gemensam strategi för hur landet ska utvecklas. Men ett var dom rörande överens om, det mesta var socialdemokraternas fel.

Jag tyckte det kändes tryggt att Stefan Löfven ägnade sitt tal till att beskriva vad vi vill när vi vinner valet 2014. Det var ett ideologiskt tal som beskrev hur samhället hänger ihop. 
Framtiden är inte ödesbestämd utan den går att påverka. Med politiska beslut så går det att skapa ett bättre samhälle. Ett samhälle där politiken stimulerar tillväxt och skapar förutsättningar för nya jobb.
Ett solidariskt samhälle där våra gemensamma resurser fördelas till dom som behöver det bäst.
Där vi även tar ansvar för att våra gemensamma tillgångar används på så effektivt sätt som möjligt.

Jag tror att många börjar bli less på dom experiment som den moderatledda regeringen utsatt oss för. Less på att lösningarna på alla problem är skattesänkningar. Vi har nu fått en mängd jobbskatteavdrag men ändå tror jag dom flesta upplever att det är ett större utanförskap idag än då den moderatledda regeringen tillträdde 2006. Ett utanförskap som kraftigt bidrar till att människor känner sig otrygga.
Ur otrygghet kommer rädsla och rädsla föder hat.
Ett hat som gör att grupper som Sverigedemokraterna växer sig starka.
Ett sådant samhälle vill jag inte ha därför behöver Sverige en ny regering 2014.





lördag 6 juli 2013

Sensia är fortfarande på tapeten

Efter att under gårdagen besökt Arvidsjaur konstaterar jag att skandalen kring Sensia fortfarande finns i folks medvetande.
Hur kunde det hända?
Har dom ingen skam i kroppen?
Hur mår personalen?
Finns det politiker som fortsätter att försvara detta beteende?
Frågorna var många men svaren är inte alltid så lätt att ge. 
Det som ingen trodde skulle ske har hänt i Norrbotten. Tre vårdcentraler ägda av privata riskkapitalister är sökta i konkurs. Utan hänsyn till de patienter som valt dem som vårdgivare, utan hänsyn till den personal som gjort ett fantastiskt arbete med patienterna.
Om dom har skam i kroppen vet ingen eftersom dom inte behöver synas i det offentliga ljuset, man kan gömma sig i anonymitetens dunkel.

Den sista frågan blir enklare att svara på, det finns politiker som försvarar beteendet. Nu senast moderaten Gunilla Wallstén som i insändare dessutom har fräckheten att anklaga mig och det offentliga som skyldiga. Vi skulle ha "lekt svälta räv" med ägarna enligt Wallstén.
Kan bara konstatera att i ett första uttalande så sa en representant för ägarna att " vi har bara haft en lönsamhet på 3-4 % på verksamheten. 3-4 % räcker alltså inte för dessa giriga ägare.
Samma Wallstén har själv varit med och utformat regelverket och ersättningsnivån för vårdvalet. Nu tar hon inget ansvar för fattade beslut. Så kan en politiker utan eget ansvar också agera.

Det känns i det sammanhanget skönt att tillhöra ett parti och en landstingsledning som tar ansvar för patientsäkerheten. Det var ganska enkelt att besluta om att tacka nej till det förslag som fanns eftersom det inte fanns någon garanti för läkarmedverkan på ett par av vårdcentralerna.
Wallstén verkar bara ha ägarglasögonen på sig och kanske har hon själv ägarintressen i verksamheten. Något som inte är ovanligt i moderata kretsar, senast aktuellt sedan en moderat minister ertappats med stora ägarintressen i det rekonstruerade gruvbolaget som är verksamt i Pajala.
Det skulle kunna förklara att hon sjunger riskkapitalisternas lov. 
Den sången behöver inte jag sjunga tack och lov.

måndag 1 juli 2013

Sensias konkursansökan fortsätter att bekymra

Första semesterdagen tillbringade jag större delen på landstingshuset. Efterdyningarna av Sensias konkursansökan är fortfarande högaktuell för oss i landstinget. Det senaste som media vill att jag kommenterar är att tydligen så har ersättningen för listade enligt vårdvalet betalats ut till moderbolaget inte till det bolag som utför uppdraget.

Vad svarar man på sånt?
Självklart visar det på ytterligare omoraliskt och ett fullständigt hänsynslöst agerande från det riskkapitalbolag som äger de tre hälsocentraler som bedriver vårdverksamhet i länet.
Man har alltså enligt media inte låtit ersättningen betalas ut till dessa, utan valt att behålla dom i moderkoncernen. Det är då inte underligt att dessa bolag har drabbats av likviditets problem.

Det blir intressant att följa konkursförvaltarens arbete och se resultatet av detta. Skulle inte bli förvånad om det i slutändan blir så att det var ingen konkurssituation i bolaget.
Finns det mer fördolt som vi inte ser ännu.
Det skulle inte förvåna mig det minsta.
Undrar om allianspolitikerna i länet är förvånade över detta. Tror inte det tyvärr.