Olle Lindströms spökskrivare är tillbaka.

Konstaterar med ett leende på läpparna att f.d kommunalrådet i Boden Olle Lindströms (m) spökskrivare Bo Östman är i farten igen.
Med samma raljanta ton och sitt  uttalade förakt mot socialdemokrater , så försöker han ge en bild av Boden som inte är sann. Argumenten är dessutom ihåliga.
Vad som är den riktiga anledningen till de ekonomiska problemen för socialförvaltningen i Boden får vi väl se till slut, låt oss se tiden an. Det man kan konstatera utan att dra för stora växlar är att experimentet med privatisering av hemtjänsten havererat. Den tidigare kommunledningen med högerpartisten Olle Lindström kan inte friskriva sig från ansvar för den uppkomna situationen. Om man inför privata alternativ i den kommunala hemtjänsten och det innebär att flera väljer det privata så måste det få konsekvenser i den kommunala verksamheten. Detta har den gamla ledningen inte tagit ansvar för. Om man dessutom inför ett valfrihetssystem som har inbyggda ekonomiska stimulansmedel som betalas av skattebetalarna så är det ganska lätt att förstå att det blir ekonomiska problem. Om allt detta skriver inte Bo Östman något om eftersom han har fortsatt i samma gamla hjulspår som när han var fast anställd på Norrbottens Kuriren.
Pinsamt var ordet.

Varför regionförstoring?

Jag får av många frågan om vad en regionförstoring innebär och varför jag ser att det är nödvändigt. För mig har det vuxit fram under lång tid och blivit något som är självklart. Med den demografiska utmaning som finns framför oss med minskad befolkning, och därmed minskade skatte intäkter har vi allt svårare att klara leveransen av den viktigaste välfärdstjänsten till våra medborgare hälso och sjukvård. I skenet av detta så är det lätt att inse att vi behöver en regionförstoring som ger en breddad och stabilare skattebas. Fler medborgare ger mer skatteintäkter och längre uthållighet för att klara vårt uppdrag till medborgarna.

Att lägga samman flera landsting till ett ger stora ekonomiska besparingar på den administrativa sidan. Besparingar i storleksordningen 300 miljoner kronor. Pengar som behövs för att göra förbättringar och utveckla vården. Om vi sedan organiserar vården med ledstjärnan att den ska finnas nära finns det inget hot i detta. Vi får dessutom en styrka som vi inte kan ha med en befolkning på 248 000 invånare. Det har ingen betydelse heller ur ett medborgarperspektiv hur vi organiserar oss med nya administrativa gränser. Det medborgarna efterfrågar är vård då man behöver det.

Jag hoppas att alla goda krafter nu verkar för att det blir en seriös diskussion om detta och att vi slipper alla tramsiga argument som oftast dyker upp. Jag vill samtidigt deklarera och än en gång understryka att sammaläggning av landsting är en framtidsfråga. Viktigaste är den för kommande generationer.

Man kan fundera över vilka krafter som är i rörelse.

Det finns ingenting som upprör så många som när jag säger eller skriver något om den förändring som sker i Sverige. Det jag tänker på är den process om förändrade regionala indelningar som pågår just nu. Det väcker många och starka reaktioner, inte minst men kanske självklart, anonyma kommentarer till min blogg.

Jag och många med mig ser nödvändigheten av att vi behöver större regioner inte minst om vi ska klara den viktiga leveransen av hälso och sjukvård till våra medborgare. Det finns ingen välfärdstjänst som är viktigare.
Jag tror att det är viktigt att vi politiker orkar, kan och ska gå före när vi ser att förutsättningarna urholkas allt mer. Men samtidigt har vi ett ansvar att beskriva och förklara hur vi tänker och hur vi tror att det ska bli med en ny regional indelning av landet.

Min uppmaning till politiker i Norrland hade för avsikt att försöka samla kloka och framtidsinriktade politiker kring ett utvecklande arbete om hur vi gemensamt formar framtiden för våra medborgare. Jag vet att det många gånger har känts ganska hopplöst att föra en seriös diskussion i frågan. Argumenten mot har inte varit saklig underbyggda men har skapat stort genomslag i den mediala debatten.

Jag tror att det är läge för ett omtag i frågan. Inte minst eftersom vi har genomfört ett val och det har inneburit att det finns ett antal nya politiker som tillträtt. Några av bakåtsträvarna fick inte fortsatt förtroende i sitt eget parti och det borde öppna upp för nya konstruktiva samtal i frågan. Regionfrågan påverkade inte heller valresultatet.

Varför just nu?

Jo det handlar om att regeringens utredare Mats Sjöstrand kommer att lägga ett förslag under december månad. Ett förslag om nya regional indelning av Sverige som bygger på ansökningar som kommer från landets olika landsting. Därför är det nödvändigt att agera nu, efter december så övergår han till att utreda och lämna förslag om en förändrad länsindelning i landet. Där är det rätt klart sedan länge att han kommer att föreslå färre länsstyrelser. Det i sin tur innebär för vår del att Norrbotten och Västerbotten kommer att bli en länsstyrelse. Om vi inte gör något nu kommer vi att få inrätta oss i hur staten organiserar sig och det är inte självklart att det blir det bästa.

Jag är såklart medveten om att mitt utspel väcker starka reaktioner och upprördhet. Det kommer med all säkerhet att komma debattartiklar som talar mot min åsikt. Jag är alldeles övertygad om att det kommer att finnas en del föredetta aktiva politiker som kommer att agera. Då är det viktigt att komma ihåg att jag talar om en organisation i nya regioner som behövs och är nödvändiga för kommande generationer. Inte för oss som verkar nu. Låt oss ha det i minnet när vi samtalar om frågan.

Demokratin är sårbar

Kan inte annat än att känna stor sorg och förstämning över det som inträffat i Norge. Först bombattentatet mot den Norska regeringsbyggnaden och sedan det besinningslösa och fullständigt meningslösa angreppet på AUF:s sommarläger. Det är den största tradegin i Norges historia sedan andra världskriget. Jag undrar vilket besinninglöst hat som den person som gjorde detta måste besitta. Att under en lång tid planera och sedan utföra detta måste betraktas som fullständigt ofattbart .

Tankarna går naturligtvis till alla ungdomar och anhöriga som har drabbats att detta oförklarliga våld. Hela Norge har i ett slag drabbats av detta. AUF:s sommarläger är ett välbesök läger för ungdomar från hela Norge. Ett sommar läger som slutat i en fullständig tragedi och som för alltid kommer att etsa sig fast i minnet. Lägret har en mångårig tradition och har ofta besökts av svenska SSU ungdomar.

Samtidigt får det som skett inte göra att vi ger upp kampen om ett demokratiskt samhälle. Ett öppet demokratiskt samhälle som vi och Norge har är sannerligen värt att kämpa för. Vi får inte ge efter för de terroristhandlingar som försöker få oss att bli ett mer slutet samhälle. Det tjänar bara mörka och odemokratiska organisationer på.

Kraftsamling 2011-2015

För mig betyder ordet tillväxt befolkningsökning och därför är jag nöd med det initiativ som vi tagit i frågan. Kan inte annat än vara stolt över den första i en serie konferenser som vi arrangerade i veckan som gick, med fokus på tillväxt. Nöjd och stolt över det stora deltagandet (det har aldrig varit så många samlade tidigare) men också nöjd över det starka engagemang som visades under dagen. Det finns inte något exempel i landet där man tagit ett liknande initiativ. Det finns hopp för länet och vi har möjligheter till utveckling. Som det nu är duger det inte vi kan bättre.

Det är klart att vi kan göra skillnad. Lite tråkigt är det att det finns självutnämnda experter som påstår att det mesta är förutbestämt. Jag tror däremot att vi kan vända utvecklingen till det bättre annars skulle vi aldrig ha försökt. Vi har många som vill engagera sig i kraftsamlingen och det är bra. Många av de områden som kan bidra till tillväxt i form av befolkningsökning finns i länet och håller hög klass i en nationell jämförelse
Jag tror att framtidens tillväxt består i att vi lyckas skapa en tillåtande attityd i länet. Just det kommer att vara ett framgängs koncept.
Tittar vi på näringslivet så har Norrbotten stora tillgångar. Framförallt ska vi vara glada över de stora investeringar som pågår och pågått det senaste 15 åren.

Men det räcker inte vi måste göra mer. Vi behöver ta vara på och utveckla nya näringsben i länet. Dom kreativa näringarna är ett område som kan bidra till tillväxt. Vi behöver ta till vara ungdomars idéer och vi behöver jobba långsiktigt med jämställdhet.
Här har vi mycket att göra men jag är övertygad om att vi kan.
Vi kan dessutom bättre.

"Samhällsbebattör" -Ja kanske!

Har funderat mycket på det som nu speglas i media om beslutet när det gäller kirurgin i Kiruna. Journalistikens uppgift är också att informera om fakta som ett beslut grundar sig på. Jag tycker naturligtvis inte att det tillräckligt redovisats de fakta som vårt beslut grundar sig på. Det är några frågor som inte tillräckligt kommit fram i media. Först och främst handlar det om patient kvalitet och därned också patientsäkerhet.
Ett alldeles för litet patientunderlag ger ett minskat behov och utrymme för vissa kirurgiska ingrepp. Detta leder till bristande kvalitet och därmed minskad patientsäkerhet, saker som vi aldrig kan tumma på. Jag möter väldigt många medborgare även från Kiruna som säger att om jag ska opereras så vill jag INTE bli opererad av en doktor som gjort liknande ingrepp för två år sedan.
Något som jag har full förståelse för.

I den mediala debatten framträder många viljestarka personer som debatterar frågan med känslomässiga utgångspunkter. Nu senast "samhällsdebattören" Lars Lindberg. Jag måste först säga att det var nog mer än tio år sedan jag såg Lindberg i en samhällsdebatt, även då gällde det en fråga isolerad till Kiruna nämligen BB. Så mycket till samhällsengagemang i övrigt har jag inte sett av honom.
Lindberg har ju lång erfarenhet från olika media under sin yrkesverksamma tid. Dessutom som ledare både för tidningar och television. Man kan ju fundera över hur han skött det uppdraget över tid, att spegla det som händer på ett trovärdigt sätt. Vi fick för en dryg månad sedan ta del av hur han undanhållit en stor nyhet.
Mot tysthetslöfte fick han fullständig information från försvarsledningen om dom ubåts kränkningar som pågick i Törefärden 1987. En nyhet av stort nationellt och internationellt intresse. Nu säger han att det är så många som ljuger om händelsen så han anser sig befriad från sitt tysthetslöfte.
Hur trovärdigt är det han säger nu?

Jag tycker det som känns mest allvarligt med nyheten om tystnaden från Lindberg är att han åtsidosatte sin journalistiska heder och grovt misskötte sitt uppdrag. Han valde dessutom själv att sätta sig över de etiska principer som råder i media. Att då i andra sammanhang försöka skapa trovärdighet kring sin person och kalla sig samhällsdebattör känns för mig väldigt märkligt.

En ny stjärna är född.

Har haft förmånen att personligen träffa Norrrbottens Kurirens nye politiska redaktör. Ett intressant möte men kort i samband med landstingsstyrelsens möte. En trevlig kille som verkade ha ett nyvaket intresse för landstinget dock inte särskilt uthållig så att han tog sig tid att vara med under hela mötet. Att han dessutom upplevde den information som gavs vid mötet som svårbegriplig och ointressant beskriver han på ledarplats i tidningen. Nåväl det är väl inte mer än man kan förvänta sig. Ointresserade ledarskribenter som ska bevaka länet har tidningen haft under lång tid, att den nye skulle gå i samma spår var väl inte oväntat. Rekryteringsbasen verkar inte allt för stor. Jag kan vara bekymrad över att den låga nivå som vi vant oss på kurirens ledarplats verkar fortsätta. Jag har svårt för den kraftiga och raljanta beskrivning han gör av av oss politiker som lågt utbildade. Han beskriver i hånfull ton om hur bra det är att kommunalrådet har truckförar erafarenhet. Men att han dessutom raljerar över högre utbilning i samma ledare blir än mer obegripligt. Nåväl han är ju ny och verkar lite oerfaren men det är väl rimligt att ge honom tid att växa in i sin roll.
Jag har absolut tid att vänta.

Många som vill kommentera

Jag får många kommentarer till min blogg om Kiruna. Så många och av tvivelaktig karaktär att jag valt att stänga bloggen för kommentarer. Det gagnar inte sakfrågan med rasande och tarvliga argument därav är den möjligheten stängd.
Många frågar kring det s.k personalförslaget och varför vi inte utvärderar det. Vi kommer att i samband med styrelsebeslutet redovisa det s.k personalförslaget och utvärdera det mot det förslag som division opererande föreslår.
I sammanhanget vill jag ändå säga att det är ett mycket tunt och till stora delar innehållslöst förslag. Dessutom är dom som står bakom det inte specialister inom det område som dom lägger ett förslag kring. Att kalla ett förslag som kommer från tre läkare inom division medicin och en aktionsgrupp är väl lite övermaga.

Jag har försökt att lyfta diskussionen till en annan nivå med länet som perspektiv. Hoppas därför att dom som funderar på dom utmaningar som landstinget står inför läser i dagens Norrbottens Kuriren. Vi har som landstingspolitiker en hel del att göra framöver och det i sig är en tuff utmaning. Jag kan nog känna att det som bekymrar mig mest just nu är utvecklingen inom primärvården. Minskad befolkning och en ökning av val till privata vårdgivare skapar stora problem att upprätthålla den nära vården. Jag tror att vi kommer att se lokala stormar kring det som behöver göras inom det området också. Det är inte lätt att vara landstingspolitiker och jag samtalar med allt fler som undrar om det är värt att utsätta sig för det som nu sker.
Jag försöker säga till alla som jag pratar med om vi ger upp hur skulle det då se ut.


Vi kan, vill och ska utveckla sjukvården i länet och ingen ska lämnas utanför.

Tillväxt och välfärd.

Just nu rasar en medial debatt om kirurgi i Kiruna. Kopplat till den så finns det en mängd påståenden och uttalande som måste bemötas. Jag läser i dagens NSD att det fanns en skrift som delades ut på vår distriktskongress som var "ambitiös, konstruktiv och framtidsinriktad" som dessutom "visade på möjligheterna både för sjukvården i Kiruna och kommunen som sådan"
Jag delar skribentens uppfattning om att det som delades ut var trevligt och lättläst, men så mycket substans och vägledning gav den inte oss som skall fatta beslut och har ansvar för själva sakfrågan.

Fakta som kan nämnas i sammanhanget är att precis som det står i dagens NSD att länet har minskat i befolkning. Minskad befolkning och därmed minskat behov av opererade insatser ledar till nödvändigheten av att ytterligare koncentrera vår verksamhet. En minskning med 18000 personer över en begränsad tid leder till allt detta samt naturligtvis minskade skatteintäkter.
Alla som deltar i den kritiska klagokör som pågår pratar om tillväxten. Tillväxt för mig handlar enbart om vi blir fler eller färre i länet. Fler människor ger mer skatteintäkter och statsbidrag färre ger precis tvärtom resultat. Så enkelt är det.

Sedan den förra ekonomiska krisen i landet i mitten på 90-talet har det varit "all time high" på investeringarna i malmfälten trots detta så har man minskat befolkning. 1995 så hade Kiruna 26000 invånare 2010 var befolkningen 22956 en minskning med 3044 personer. Alla talar om tillväxten, men min fråga blir var är den?

På liknade sätt har det sett ut i hela länet, jag kan alltså konstatera att vi har ett gemensamt problem. Men det löser vi inte med snygga broschyrer och apeller från talarstolar.
Vi måste kraftsamla för att vända utvecklingen och ta nya tag. Enbart det gamla ger oss ingen tillväxt utan vi behöver ny verksamhet också. Då säger jag inte att det gamla är fel det har väldigt stor betydelse men vi behöver nytt.

Jag hoppas att de nya investeringarna ger tillväxt i reell mening. Samtidigt har vi inte tid att vänta utvecklingen får inte springa ifrån oss. Den medicinska utvecklingen leder till ny behandlingsmetoder och skonsammare ingrepp. Vi behöver även för den delen hitta nya utvecklingsmöjligheter.

Värnet om en väl fungerande kirurgi i malmfälten står högst på vår dagordning och vi därför valt att koncentrera delar till Gällivare. Det innebär inte att vi överger Kiruna tvärtom, det ger nya utvecklingsmöjligheter. Just nu planeras ett öppnande av en dialysverksamhet i Kiruna, något som svårt sjuka personer har väntat alltför länge på. Vi kommer dessutom att ha ytterligare möjligheter till utveckling.

I skenet av allt detta så finns det hopp. Vårt löfte handlar om att leverera en trygg och säker sjukvård av hög kvalitet till Kirunaborna även efter 31 maj beslutet.

Temperament och engagemang

Jag kan många gånger bli less på att utmålas som länets värsta flåbuse. Bekymrad kan jag också bli av att det alltid är så lätt för rubriksättare att sätt rubriker som "Ögren flög i taket" "Ögren skällde ut" osv.

Jag vill i detta sammanhang understryka att jag, även om jag nu är jävig i denna fråga, i allra högsta grad är en lyssnande person. Det är nog tvärtom så att få lyssnar och iakttar lika mycket som jag gör. Men någonstans finns en gräns för lyssnandet, och för att komma vidare, måste man orka fatta beslut. Ingen verksamhet mår bra av att man driver oändliga diskussioner i enskilda frågor. Det olyckliga med denna fokusering kring min person är att själva sakfrågan hamnar i skymundan. Sakfrågan som nu borde diskuteras handlar om:

• Minskat patientunderlag för kirurgiska åtgärder i hela Malmfälten



• Svårigheter med rekrytering av erforderlig kompetens



• Svårigheter att uppnå tillräcklig vårdkvalitet för patienten

Om detta är problembilden, vad är då förslaget till lösningar? Ja, vårt förslag, som så ofta beskrivs som mitt förslag, handlar om att säkerställa en fungerande kirurgisk verksamhet av hög kvalitet, med god patientsäkerhet i hela Norrbotten. Detta får vi som politiker aldrig tumma på eller kompromissa med. Vårt ansvar är att leverera detta, inte bara till Malmfälten, utan till hela länet. Här kan nämnas att ingen med medicinsk kompetens inom området har några som helst tveksamheter till vårt förslag. Däremot har företagsledare, fackföreningar utanför sjukvården, landshövdingen med flera, utan medicinsk kompetens eller ansvar i sakfrågan, haft synpunkter på förslaget.

Det är lätt att ställa sig på en opinionssida och underblåsa de strömingarna. Svårare är det att fatta beslut som, även om dom bygger på fakta och beprövad erfarenhet, inte tillfredsställer den lokala opinionen. Mitt engagemang och temperament kommer ifrån att jag har en fast vilja att utveckla sjukvården i hela länet.

Det handlar alltså inte om att tillfredsställa lokala viljeyttringar på bekostnad av övriga länet, ovavsett vilket stöd dessa har från oinsatta personer. Skulle vi välja den linjen skulle vi få se en rejäl utarmning och avveckling inom länets sjukvård. Det finns många som är svårt sjuka och inte har någon röst i den allmänna opinionen, därför att dom inte orkar strida. Det handlar bl a om svårt sjuka med behov av livsuppehållande insatser. Att tillåta att den som hörs mest, får mest, ställer jag aldrig upp på. Länets sjukvård måste utformas utifrån en helhetssyn och vara grundad på medicinsk kompetens.

Det är detta som driver mitt engagemang och mitt omtalade temperament. Som får mig att reagera på rent svammel. I alla diskussioner som förs i olika sammanhang väljer jag att stå på alla patienters sida, i hela länet.

Dystert besked för Kiruna

Så kom då beskedet att Posten AB lägger ner hela sin verksamhet i Kiruna. Ett besked som drabbar 30 anställda i huvudsak kvinnor. Beskedet var på något sätt väntat men det som kan tyckas märkligt är att det har skett i det tysta. Det kan förtjänas att påminnas om att etableringen i Kiruna på 80-talet var ett beslut av regeringen. Ett viktigt beslut att utlokalisera statliga jobb. Posten har förändras sedan dess och verksamheten finns idag på en konkurrensutsatt marknad. Detta borde inte ha påverkat att det kunde ha gjorts mer för att rädda de viktiga jobben i Kiruna. Det var detta jag trodde att den numera omtalade presskonferensen som landshövdingen höll i söndags hade handlat om. Jag trodde att i hans engagemang för Kiruna var det det som han skulle berätta för media. Om och vilka åtgärder som han som ansvarig för samordning av statlig verksamhet hade vidtagigt för att inte beslutet skulle fattas. Men icke han hade kallat till presskonferens för att ta ställning i en fråga som han inte har nåt ansvar för nämnligen sjukvårdsfrågan. Vems intressen han går får andra spekulera om, för mig är det uppenbart.

Många undrar varför jag reagerar så starkt på detta, men för mig och oss som har ansvaret för den viktiga sjukvården handlar det om patientsäkerhet och kvalitetet. Med ett vikande patientunderlag i malmfälten så handlar det om att säkerställa att vi gör allt som står i vår makt att verka för att fortsätta att upprätthålla kirurgin i malmfälten. Det handlar alltså inte om brist på resurser utan kvalité och patientsäkerhet. Det finns andra förslag som diskuteras livligt i media men om det skulle bli verklighet så skulle vi också måsta flytta förlossningsverksamheten från Gällivare till Kiruna. En fråga som berör betydligt fler människor och dessutom skulle riva upp ännu mer känslor.

Sjukvårdsfrågor är viktiga och därför engagerar sig många. Ett engagemang som är viktigt och betydelsefullt. Vår uppgift som folkvalda politiker är att lyssna på alla, väga samman fakta och efter det ta det klokaste beslut som vi kan göra.

Jag kan försäkra att det är just det vi gör vid alla beslut som ska fattas.

Sörjd och saknad av ingen

Jag kan nu konstatera att Norrbottens Kuriren äntligen verkar ha lyckats att rekrytera en ny politisk redaktör. Märkligt är det att en av våra största regionala tidningar som dessutom fyller 150 år verkar ha så svårt att rekrytera politiska redaktörer. En ytterligare brist i sammanhanget är att ingen av dom senaste verkar vilja bo i det län som dom ska göra politiska betraktelser över. Om man ser tillbaka så finns det ingen av senaste politiska redaktörerna som har verkat på tidningen som lämnat något avtryck som gör att dom blir ihågkomna. Den som nu slutar tillhör den som lämnat minst avtryck i den politiska betraktelsen, och blir verkligen sörjd och saknad av ingen. Nåväl han har säkert några kvalitéer som han inte lyckats visa så jag önskar honom lycka till i sitt nya uppdrag, och hoppas att han får chansen att visa vad han kan på sin nya arbetsplats.

Under veckan som gick så presenterades det nya förslaget till skatteutjämning. Som vanlig så förlorar landstinget på det nya förslaget. Bland kommunerna i länet så finns det både vinnare och förlorare. Nio kommuner vinner och fem förlorar och det är omöjligt att förklara varför. Jag tycker att det inte riktigt diskuteras varför vi har ett utjämningssystem, det handlar faktiskt om att alla kommuner och landsting ska ha lika förutsättningar till att ge likvärdig vård och service till sina medborgare. Ett sådant system kräver transparens och måste förstås av samtliga, nuvarande system fyller inte det kravet. Varje förändring av systemet innebär stora och oförklarliga svängningar och det i sin tur skapar misstro mot systemet. Nåväl nu får vi avvakta remissomgången och slutligen se vilket beslut regeringen fattar i frågan. Viktigt är att det nya utjämningssystemet kommer att innebära att hela Sverige ska leva.

Utvecklingen i länet känns verkligen oroande, samtidigt som vi talar om gigantiska investeringar i länet så fortsätter vi att minska befolkning. Jag har vid flera tillfällen talat om detta, nu är det dags att gå från ord till handling. Landstinget anordnar nu länets viktigaste konferens där vi skall ta ett krafttag för länets utveckling. Konferensen syftar till att synliggöra dom frågor som kommer att skapa långsiktiga förutsättningar för tillväxt i regionen. Glädjande är det att vi redan har 220 anmälda till konferensen. Det saknas fortfarande en del ledande personer som vi borde se vid detta tillfälle.

Det kan inte finnas något viktigare än att kraftsamla kring länets utveckling!

Sjukvård i förändring.

Ägnar mycket tid just nu med att vara ute och samtala med medborgarna om utvecklingen av sjukvården i länet. Jag har tidigare sagt att sjukvård är den viktigaste välfärdstjänsten som vi levererar till våra medborgare. Därför kan jag förstå den diskussion som jag möter i samtalen. För många representerar just byggnaden den optimala tryggeten. När innehållet förändras, och det behöver sannerligen förändras så triggas ibland stämningarna upp till ofantliga proportioner En del av den debatten handlar om att verksamhet behöver flyttas från ett sjukhus till ett annat. Detta skapar naturligtvis oro hos dom personer som jobbar i verksamheten. Allt detta behöver vi ta hand om på ett bra sätt, men ändå klara att beskriva att i alla tankar om förändring så handlar det om att sätta patienten i centrum. I ett län där vi har en alltmer åldrande befolkning så behöver vi utveckla sjukvården vid våra sjukhus så att det som patienterna behöver ofta ska finnas nära. Utvecklingen inom sjukvården innebär också nya behandlingsmetoder och nya läkemedel. Allt detta handlar den närsjukvårdsutredning som vi nu arbetar med. Det som förvånar är att den politiska oppositionen ofta väljer att säga nej till allt förändringsarbete i ett populistiskt syfte. Nej sägandet handlar dessutom om att dom inte presenterar något alternativ. Statsbidrag och skatteintäkter är det utrymme som finns för att bedriva den verksamhet som landstinget ansvarar för. När ekonomin försvagas så krävs det anpassning. Jag tycker att man måste vara seriös i ett politiskt arbete. Jag tror att medborgarna förstår att det måste göras något.

Svårt att vara politiker eller...

Kan inte låta bli att förundras över hur lätt det är som politiker att bestämma sig för vad man tycker i en särskild fråga utan att ha tillräckligt med fakta dom grund. Kan även förundras över att det är svårt att sätta patienten/medborgaren i centrum. Om alla skulle ha samma svårigheter så skulle inte utvecklingen gå framåt och stora patientgrupper i vårt län skulle stå utan avgörande insatser för liv och hälsa. Särskilt svårt blir det om man dessutom är både politiker och arbetar i vården.
Att sjukvården utvecklas och att det ständigt kommer nya läkemedel och behandlingsmetoder är alla överens om. Vi kan dessutom både ställa diagnoser och behandla sjukdomar allt längre upp i åldrarna. Allt detta leder till en allt mer kostsam utveckling för landstingets del. Med den demografi som vi har i vårt län är det nödvändigt med förändring av inriktningen på innehållet i våra sjukhus. I allt detta är det viktigt att vi har all fakta på bordet innan vi tar ställning i frågan och inte låser oss i redan förutbestämd uppfattning.
Vår socialdemokratiska uppfattning är att vi ska klara att leverera vård utifrån människors behov det får aldrig vara plånboken som styr. I ett län som vårt med en alltmer åldrande befolkning gäller det att vi organiserar vården på ett smart sätt. Det är detta vårt arbete med närsjukvård handlar om, debatten runt detta handlar om andra känslor och egenintresse.

Partiledarfrågan

Så är det då fastställt vilka kriterier som ska gälla för partiledaren i vårt parti. Känns väl som nödvändigt för att processen ska kunna komma igång på riktigt. Jag kan ibland känna mig riktigt less på medias spekulationer om vem som ligger bäst till för att bli vald. Jag tycker inte heller att man ska lägga ner allt för stort krut på eventuella kandidater som säger nej. Nu gäller det för alla medlemmar i partiet att ägna kraft åt att vaska fram lämplig kandidat. Jag är fullständigt övertygad att vi kommer att välja en ledare för vårt parti som på ett bra sätt kan skapa utrymme för en socialdemokratisk politik Just nu kommer politiken hela tiden i skymundan eftersom vi själva deltar i den spekulativa debatt som leds av media. Det blir då självklart att opinionssiffrorna ser ut som dom gör just nu. Det är klart att vi har stora förväntningar på den som ska leda vårt parti och jag är inte förvånad att det finns få som känner sig manade att ta på sig ett sådant uppdrag. Men när vi kommer till extra kongressen så kommer vi att kunna välja någon som får det tunga ansvaret att leda vårt parti. Det är nödvändigt att vi dessutom ger mandatet att utveckla och förändra politiken. I vissa avseenden krävs det att vi blir tydligare.

Det är mycket nu

Konstaterade att det var länge sedan jag bloggade. Har också fått många synpunkter på att jag borde ta upp den igen. Jag tror att det är nödvändigt att försöka ta ett nytt krafttag och försöka förmedla mina tankar och funderingar. Det är sannerligen mycket nu, och dessutom komplicerat att försöka förmedla vad det är som nu planeras inom hälso och sjukvården i länet. Jag vet att dom flesta är mycket nöjd med insatserna från sjukvården. I allafall så möter jag nästan uteslutande medborgare som berättar den ena solskens historien efter den andra om sin upplevelse av vården. Jag tror att de flesta också inser att vi är allt färre i länet och därmed en alltmer åldrande befolkning. Där någonstans så är vår utgångspunkt för förändringar av slutenvården i länet. Om vi blir allt färre så behöver vi ytterligare koncentration av insatser som vi som medborgare kräver sällan till exempel kirurgin.

Det andra som vi diskuterar är en genomgripande förändring av vården som ges vid våra sjukhus. Med den åldersstruktur som vi ser framför oss i länet så kommer det alltmer att krävas insatser från allmän och internmedicin. Det betyder i förlängningen att vi behöver utveckla andra profiler vid sjukhusen än vi har idag. I allt detta så finns det många rädslor för förändringar. Vi är just nu ute och för samtal med medborgarna, och upplever att det kan vara svårt att på riktigt reda ut begreppen i samtalet med medborgarna. Vi kan inte göra annat än att försöka svara på dom frågor som dyker upp så gott det går. Det är styrkan med att vara lekman inom området, att vi från gång till annan också ställer patienten i centrum. Vården ska sedan organiseras av dom som kan det så att vi levererar ett trygg ,säker, tillgänglig och effektiv vård. Vården ska dessutom vara likvärdig i hela länet.
I allt detta så kan det vara svårt att som förtroendevald inse sin roll. Om vi inte klarar det så är alla förlorare. Jag är övertygad att vi kommer att lyckas.